Du brukade vara full av livsgläjde och energi.
Men sen i somras,
har allt blivit till en tragedi.

All lust till livet flög iväg i Juli,
efter ett kalas med pompa och ståt,
där dragspel, fiol och musik ingick i.

Sen dess har alla dina dagar varit grå,
som himmelen har varit hela November.

Och det har varit fruktansvärt att se dig gå,
från den allra gladaste av människor,
som var 90 år ung, som åldern aldrig rådde på.

Till en gammal man,
med sorg i sin själ,
som kanske aldrig mer kommer att må väl.

Med rädsla för något oundvikligt,
för trots allt,
så har du levt rikt.

ett långt, lyckligt liv.
Där barn och barnbarn växt upp,
barnbarnsbarn som springer omkring.
och älskat dig för att du varit just du.

Men du blev passiv,
ser allt som ett onoödigt fördriv.
och när lusten och längtan efter musik dog ut,
så trodde jag att nu är det slut.

Snälla bli du igen,
ett sista försök,
så jag får höra dig mästra med fiolen.

Du levde musik.
Njöt av den varje dag.

Nu har jag inte hört dig spela på ett tag.

Jag saknar din stämma,
ditt engagemang,
det kunde dig aldrig hämma,
det gick finemang.

Kom tillbaka.
Bli du igen.
Du är inte klar än.