Något som skulle bli fint, som blev något av en protest.

Ett täcke av snö,
klär in skog och sjö
i gnistrande kristall,
sminrande i månens klara kall.

Graderna sjunker långt under noll,
och man hör klagan över det på många håll.
Men detta är en vinter värdig vår Nord,
har vi inte alla klagat över den gröna julen runt ett bord?

En vinter för vargen kan tyckas,
men de stackarna skall förolyckas.

Vid varje hustak finns det långa spjut av is,
snövallarna är höga och en dröm för varje kis.

Ty vintern hör barna till.
höra till dem jag åter vill.
Denna tid är fin och klar,
vi borde leka i snön, i backar och krön alla envar.

Istället för att i affärerna stressa,
för att hitta klappar och att börsen pressa.
Att köpa bara för att man är tvungen är,
sopar bort mening och reson, ja det blir någon slags
misär.

Ty det handlar inte om att få, inte om att ge.
Julen skall handla om att dela sig mé!
Att samla sina kära till bords för gemenskap försummas så smått,
men vad gör det,
så länge kapitalet sin vinst har fått.

Alla klappar som ges inte från hjärtat,
hela meningen med julen har vi ned svärtat.
Klappar med en mening och tanke bakom,
är de bästa,
absolut inte tvärtom!

Mitt behov av att klappar få,
har mattats efter frosseri i dem varje år.
Att tröttna på julen,
det låter så trist.
Men så är det verkligen,
visst
tackar jag inte nej till en gåva,
men den materiella världen ständigt pengar in håva!

Vinden ilar i märg och ben,
jag vill att eftertänksamheten ger sken.
Fira jul med klappar i mängder,
jag skäms över vad med våran värld händer.

Snön föll stilla hela dagen.
Det var som om himlen grät över en förlust.
Och dess tårar frös till is.

Runt dig fanns vackra blomsterverk,
från alla de som saknar dig skall.
På din kista din fiol,
men du hör icke dess kall.

Dina gamla kamrater spelade så vackert,
på bästa spelmannavis.
De fick tårar att falla.
För ingen kommer höra dig ta toner mer,
på ditt egna vis.

Sedan bar vi dig till din älskade maka,
som tidigare i år,
dödens te fick smaka.

Snön föll sakta ner,
när jag stilla en bön ber.
Mina avskedsord till dig.
Ett löfte.
En önskan.
En längtan.

Snön föll.
Med himlen är inte ledsen.
Hur skulle den kunna vara det,
ty, du är där.

Dig,
som vi på jorden håller så kär.
Men före oss du är.
Men borta, ack nej.

Du är bara före oss, igen.
Och samlar historier att berätta,
när vi än en gång slår oss ner till rätta.

För en gång ska vi åter mötas,
om så dagar blir till år.
Ty då blir allt som förr,
när jag öppnar din dörr.
Kärleken blir åter vår.

som en kompass som inte pekar åt norr.

I livets villervalla.

Vitt

Att leva kreativt.
Det är en ständigt roande faktor.
Att vara finurlig och en spelevink.

Att klura på klappar till jul,
se till att använda fantasin,
utan att det blir strul!

Den kalla vintern spelar också en roll,
kalla dagar är de bästa.
Då klarnar skallen,
och jag känner att jag har koll!

Hej mitt vinterland.
Jag är här!
Låt dina kristaller gnistra.
Allt vad det går,
för till våren lägger vi dig i en kista.
Och glömmer bort dig drygt ett år.

Det är natt långt borta när jag får besked
Allting är över du finns inte mer
Sista gången jag såg dig var du gammal och trött
Men i hela ditt liv höll du huvudet högt

Molnen på himlen dom seglar förbi
Ditt liv är över själen är fri
Och fast nånting gick sönder
hos mannen du fött
Ligger han på sängen och håller huvudet högt

Jag gick här på jorden
med askan i min hand
Dom sista stegen till ett annat land
Det nya skall komma ur allting som dött
Jag stod vid din grav och höll huvudet högt

Man kan bara älska och förlora stort
Det finna alltid saker man inte skulle ha gjort
Att följa sitt hjärta fem ord som jag köpt
Man kan bara förlora och hålla huvudet högt

In memorian

Efter förtvivlan och sorg,
kan jag le åt att veta,
att du nu finns i himlens finaste borg.

Ett palats med de där jordgubbarna du alltid åt.
Fullt med fioler och dragspel,
samt noter med vartenda uppfunnen låt.

Nu kan du sitta och spela dagarna i ända,
Karin kan sitta bredvid och gnola,
och dra en vals kan hända.

Sven-Olof sitter i en fotölj och läser,
kvällstidningen Sankte Per.
Han dricker renaste whisky och bara jäser.

Himlen har blivit en enda stor fest,
du spelar, de dansar.
Du gör det du gör bäst.

Tyvärr är jorden så tom utan dig,
utan er.
Men jag vet att jag kommer se er mer.

Ta hand om himlen,
liva upp den ordentligt.
För jag kommer sen.
Men när vet jag inte,
det är ju hemligt.

Så kära du lev väl,
tills vi ses igen.

Osvald Fransson
1919 - 2010

.

Man finns inte.
Man finns.
Man är borta.

Världen är i gungning.
Min värld.
Min gungning.

Och i all denna gungning
så trillar
människor bort.

De svävar bort.
till en plats jag inte känner.
Men jag vet att där finns många
av mina vänner.

Kvar har jag blott
gamla reliker.
En del saker är tagna.
En del har jag fått.

Kvar finns bara saker.
Dofter.
Och minnen.

Du är numera ett abstrakt ting.
Och du
och du.

Ni.

Jag kan inte röra er.
Inte höra er.
Jag ser er inte längre.

Men ändå
så ger ni mig
värme.

I hjärtat.
I mina tårar.
I mina ord.

Ni formade mig.
Jag undrar.
Är jag klar?

Döden är en vän jag känner allt för väl.

Rent hus, på alla vis.

Jag är tacksam för all snö.
För all is
så att det inte blaskar från tö.

Varje minusgrad
gör mig vaken
så jag kan se snöflingornas parad.

Vita kristaller,
trädens kronor är smyckade med.
Och på gatorna lyser marshaller.

Julen är i ankomst.
Och gemenskap därtill.
I alla fall om man så vill.

Men vem är jag att vara bitter,
till årets bästa tid,
jag fyller bröstet med fnitter.
Och låter det vara frid.

I ett adventsfint rum,
sitter jag med tända ljus och förfriskningar.
Och är stum.

Endast Herr Winnerbäcks varma röst kan urskiljas,
och han får min sprallighet,
att tillträde beviljas.

Snön ger ett sken av oskuldsfullhet,
ett skimrande vitt täcke av renhet.
Kung Boris har kört förbi med sin släde,
och har tvingat oss att ta till mössa och tjockare kläde.

Snön kom i rättan tid,
i all ankomst får jag nu frid.
I alla fall för nu.

Men vem är jag att klaga.
Det är precis allt jag har att behaga.

vart tog den dära elden vägen?

Korea

Bomber och granater.

Ett vapenstillestånd i dryga 60 år övergår snart i brinnande krig.
Eller, det återupptas, tekniskt sett har de ju bara vapenvila.

Men visst får man en kalla kriget-känsla.
Två länder rustar upp, en börja visa musklerna och demonstrera sin makt.
Länder sluter upp om båda sidor.

Har vi kommit till atomkrigströskeln?

Kan man inte bara vara vänner?
Ena landet.

Nordkorea skulle ju tjäna på det, de skulle få fin eknonomi, FRIHET och ett bra landslag i fotboll.
Å andra sidan skulle ju Sydkorea dras ner. menar, nordkorea har ju inte förnyats såå mycket de senaste... 50 åren?

Kanske börjar det bli dags.
Riva barrikaderna.
Öppna gränserna.
Återförenas.

Kim Jong-il på disco!

For Freddie

Ninteen years ago,
you left the show.

But you are still alive.
Still very much.

I can not touch you,
but you touched me.
Thanks for everything.

P.S.
Oh yes.
I'm the great pretender.
(Thanks for that one!)
D.S.

Pontus

November mood

ett snötäcke har landat,
och det skränker in mig.
Det fungerar kanske lite som isolering.

I tankar spridda.

Jag svävar mycket.
Svävar långt fram, svävar långt bak och svävar nu.
Jag ser mig själv.

På många olika sätt.
jag vet inte vilket som speglar mig rätt.

I den ena är jag eremiten som väljer tystnaden.
I den synen är det nyårsafton.
En man sitter i en fotölj och läser en bok, dricker ett glas vin.
Han är klädd i fina kläder.
Klokan slår 12.
han tittar ut och ler lite grand.
och tänker sig bort.

I den andra så står jag i en salig röra.
så mycket som händer.
så mycket människor.
och en ung man står i mitten.
han håller i många trådar.
han ser glad ut och skrattar med sina medmänniskor.
jag ser hur han går hem och kollapsar i en fotölj.
hur han gnuggar sina ögon, hur han pustar.
han skulle sova för ett bra tag sen.
han suckar uppgivet och tänker sig bort.

den tredje sitter med någonstans, lite på ett hörn.
han känner sig inte så märkvärdig.
han är inte så märkvärdig.
han är liksom där.
med.
pratar runt, hoppar som en studsboll.
i en ensam korridor.
på kvällarna sitter han hemma, eller kör sin moppe i en mil.
mitt i natten.
han är inte med på sina kamraters upptåg.
det har han aldrig varit.
ingen har försökt få med honom, men han har inget intresse för det.
Han tar på sig hjälmen och stänger visiret.
han andas.
det immar igen.
han är vilse.

Djupdyker

ner i en svacka.
Känner mig rastlös
och vill helst väskan packa.

Få allting klart på ett kick,
att börja livet på riktigt.
om jag ändå till göteborg flytta fick.

Börja utbilda sig och vidga sina vyer,
komma till något större, något nytt.
Och strosa runt bland Götets avenyer.

Jag har precis gått från gå,
har tagit ett halvt steg eller så.
Nu vill jag mina drömmar nå.
Till en början sträva åt dem iallafall.

Om en ynka tvåhundra dagar,
kommer jag stå där jag helst behagar.
Med hatten på huvudet och tre år avgågna,
alla studenter är nu utsprångna.

Tårar kommer att flyta.
I många ansikten.
Så också i mitt.
Men just nu vet jag inte om det är av vemod och sorg.
Eller av lättnad.
För att väntan är över.

Jag låter hemsk,
ja jag vet!
Men att jag känner såhär är ingen hemlighet.

Snart ska det ske.
Snart kan jag allt se.
Snart är de gågna.
Åren, de tre.

På darr.

Efter en demonisk resa med buss,
där jag darrade som ett asplöv,
har jag feber med någon grad pluss.

Dagen har spenderats till stor del i min säng,
för att röra sig nu är ingen poäng,
då pulsen i huvudet bankar,
så fort jag på huvudet har häng.

Sova och svetta,
under täcket en stor hetta,
när man mjukisbyxor (!) och raggsockar på sig sätta.

Taggar inte till,
taggar ner,
imorgon mig ingen ser.

På onsdag siktar jag på comeback,
även om mitt huvud kommer säga crack.

Man skall icke har så många järn i elden,
så att elden slocknar.

Kom an feber.
You are going down.

Hörde en låt.

Som är mysig och bra,
den kan man lyssna på,
och det vill man.
För ´den är bra.
Som jag sa.
Gubben i Lådan.
Så heter den.
Och jag gillar den.
Om det inte framgick.

Jag jobbar.
Det gör mig trött.
Vill låta allt flöda ut.
Sätter mig ned.
Uppgiven.
Tyar inte.
Men det får gå.
Det måste gå.

Höstlov?

Höstlov betyder allt som oftast att man tar det väldigt lugnt.
Så lugnt som möjligt.
Men ju äldre man blir så försöker man att få ett jobb.
En del får det.

Själv har jag jobb.
Tyvärr.
Det är bra, ja. Men just denna veckan skulle jag behöva vila ut.
Pusta.
Inte springa in i väggen.

Skulle jag varit på springa ännu-fortare-mot-väggen-humör så skulle jag repa kvällarna måndag-torsdag.
Men jag var duktig och sa att jag inte kan.
Kroppen tyar inte.
15 timmars arbete fungerar inte liksom.

Så ni som har lov; ha ett trevligt lov!
Och ni som jobbar, tänk på pengarna.
It's a material world.

P.s.

Har ni inget för er rekommenderar jag Robins som gick i lördags på SVT.
Finns på SVT Play.
Jonas Gardell och Maria Lundqvist, mer känd som Sally, gästade Robin Paulsson.
Grymt bra!
D.s.

Stockholm leder mig mot djupt vatten.

En promenad från ett pendeltåg till hus,
tänder djupa frågors och tankeknakandets ljus.

Tankar om mening med livet, med framtiden, men arbete och visioner.
Även om inställning till fest och alkohol. Tankarna är många miljoner.

Samtidigt som detta skrivs så festas det vilt i lilla Växjö.
Rusdrycken flödar, dansgolven fylls, skratten ekar och tungor korsas.

Detta är studentåret, det första och sista.
För mig.

Och frågan jag ställer mig är jag festis eller bara jag.
Lilla mig som klär upp sig så fort han kan, men sedan stannar där.

That's it. No more.
Jag vill, men ändå inte.
Inte fastna.
Inte bra.

Peter Wieselgren inom mig säger nej.
Men det är ju bara detta året.
Eller?
Blir det ständigt efter det?

I don't want that.

Jag vill synas.
På scen.
Annars kvittar lite.
Eller.
Jag vet inte.
Vad vet jag?

Jag älskar uppmärksamhet.
Det har jag alltid gjort.
Att showa, det är liksom, jag, mig, Pontus.
Men Pontus älskar även ensamhet.
Eller, han gillar den mycket.
Går det ihop.

kanske.

Vill jag lägga ner massa tid på scen, svett, tårar och blod?
Ja. Det är drömmen. Målet.
Men jag vill ändå inte.

Ibland fasas jag av att behöva stanna på ruta 1.
Jag vill passera gå och få 2000:-.
Att stanna skrämmer mig.

Jag vill bli något.
Något stort.
Jag vill till något.
Något större.

Jag vill våga mig bort.
Säga hejdå, packa ihop och inte återvända.
På ett bra tag.
Senare, kanske.

Bort, stort, göra, inte göra, uppmärksammad, ensam.
En salig blandning.
Ibland undrar jag vad jag egentligen håller på med.
NU är ett sådant tillfälle.

Min mormor är den bästa som finns.

Hösten kan vara som en metafor.

En sån härlig känsla,
när vintern, hösten börjar gränsla.
Då blir kinden biten av kyla,
och träden tappar sina löv så dyra.

Trots visst avtapp av löv,
så bländar träden med färger i överflöd.
Som en man jag känner sade,
''det är som att vandra i en kyrka.''
Det är så lätt att hösten dyrka.

Gräset blir till små nålar utav frosten,
men få lägger märke till skönheten,
för de har så många måsten.

Att ta sig tid och beskåda,
och se vilken skönhet som om oss råda,
är det kanske inte många som gör.
För de tänker sig inte noga för.

Hösten är vacker och skör,
löven är på väg att dö.
Så ta farväl av alla vackra små löv,
snart rasslar de inte i vinden,
man kan tro att man blivit döv.

Ta dig tid och uppskatta allt,
se dig om tusenfallt.
Det kommer inte tillbaka, o ack nej.
Löven dör men träden klarar sig.

Det är synd om dessa löv så sköna,
snart ligger de under marken och dröna.
Ingen kommer ihåg ett förgånget löv som en gång föll,
men jag kommer ihåg ett löv som inte höll.

Du saknas

Fem år har jag nu levat med ett hål i mitt hjärta.
Trots alla dagar och år,
så är det en stor smärta.

Än kan jag ligga vaken och tänka,
och allt som oftast,
tårar från min kind kan stänka.

Ett liv med dig som var fullt av planer,
resan till Egypten till exempel.
Eller så enkelt som att till gärdsgårdsbygget dra slaner.

Nu får jag leva ett helt liv med detta hål.
Jag ska leva det för dig också,
det är ett av mitt livs stora mål.

Och jag vill att du ska veta
att mormor klarar sig bra.
Hon är så lycklig
jag hoppas det gör dig glad.

Mamma kör med sin fotvård,
pappa har fått nya arbetsuppgifter.
Tim har tagit moppekörkort.
Isac har börjat skolan,
Felicia har blivit tonåring.
Roy har blivit minst lika hårig som du
och Susanne får nya lokaler på HM.

Och så lilla jag.
Ditt största fan.
Jag står lite på scen, pratar inför folk.
Har blivit ordförande i en elevkår.
''Professorn'' som du brukade säga.
Jag lever upp till det.

Men hur många platser som än fylls i alla salar, aular och rum,
så finns det alltid en stol som är tom.
Jag vill föreställa mig att du sitter där, nedstigen.
Du sitter i en av dina fina kavajer, har pipan i handen och kliar dig i flinten.
Jag vill tro att du är stolt över mig.
Jag tror att du skulle vara det.

Åh vad jag önskar att jag fick prata med dig.
Höra din röst.
Ditt skratt.
Dina snarkningar.
Dina andetag.

Just det!
Jag har fått din ring från Jerusalem av mormor.
Jag älskar den och tänker aldrig ta av den!
Och jag älskar dig.
Och jag kommer aldrig att ''ta av dig''.
För du är min morfar.
INget ändrar det.

I taket lyser stjärnorna blev är tårfylld historia.
Den var så vacker, så hemsk.
Se den.

kändes som att det var dags.

Eftersom det har varit val och så,
kanske man borde skriva något om det då.

Och nu när den största stormen har avtagit,
undrar man om Sverige en nitlott har dragit.

Med omval runt hörnet och kaos på gång,
så hör man i hela landet en stark protestsång.

En protestsång i enhällig stämma,
som handlar om att SD är en irriterande blämma.

Man kampanjar lite här och var,
Aftonbladet t.ex. starkt avstånd tar.

Med namninsamling och konfrontation,
gör dem en slags demonstration.

Komiker slänger käft med SD's sekreterare,
snart kanske man behöver en medlare.

Soran Ismail är en härlig röst i denna debatt,
slåss mot Erik Almqvist som hund och katt!
Han får nog passa sig vid nästa kristallnatt.

En alla lika kampanj SD dragit igång,
något som strider mot värderingar jag lärt mig under men skolgång.

Om alla är lika och tänker på samma sätt,
hur kommer man då framåt smidigt och lätt?

Tänk dig en tavla som bara är vit,
på en vit vägg,
med en vit ram.
Jag tror inte konstnären skulle få sig en kram.

Tänk dig en tavla som bara är svart,
på en svart vägg,
med en svart ram,
konstnären skulle kallas minst sagt lam.

Tänk dig en tavla som bara är brun,
på en brun väg,
med en brun ram,
konstnären skulle knappast sälja den till någon dam.

Tänk dig en tavla som bara är gul,
på en gul vägg,
med en gul ram.
Den känns lite stram.

Tänk dig en tavla som är röd,
på en röd vägg,
med en röd ram.
Ni fattar grejen, den får ingen reklam.

istället ska man blanda färgerna fem,
para ihop, blanda och glädjas med.
Då kan du få det mest fantastiska motiv eller olika mönster,
roligare än att glo på ett enfärgat fönster.

Jag vill tro att det är likadant med våran värld,
lite färg sätter fart på tillvaron,
och skjuter oss framåt på vår färd.

Till ett målat samhälle i alla dess nyanser,
med mångfald ges det fler chanser.

Det blev höst

I regn och rusk
går vi runt,
utan sol
vilket fusk!

Veckans gång,
har varit full av falsk sång,
och har känts ovanligt lång.

För jag är blott en narr,
som har alla bollar i luften,
med händerna på darr
och lätt att tappa lusten.

När tänkta kamrater i sitt sätt blir fula,
ungefär som att någon med koskit i ansiktet mula.
Då tappar man lite fokus och tåga,
gnistan blir inte riktigt till låga.

Därnäst är höstens gråa dar,
som jag inte särkilt mycket till övers har.
Det känns som att allt är en enda stress,
man lever under en ständig press.

Om tvåhundrasextio dagar eller så,
friheten på riktigt jag få.
Jag vet inte om jag skrattar, gråter eller bara ler då.

Vi får se.

Bekämpa islam som nazism är det lika med att värna om religionsfriheten?

En romantisk middag, med falukorv och bacon!

Efter en mycker mysig vecka,
så kanske man tycker att all romantik kan räcka!

Men ack nej.
Det fungerar inte för mej.
Så när min Duva var iväg och testade sina vingar i bugg,
fick jag en idé om att överraska henne enormt när hon kom hem,
med ljuvligt tilltugg!

I Risinge, Ängadal, fixade och trixade
jag.
En kladdkaka av kladdiga mått,
jag hittat på internet och en snilleblixt fått.

En tvårätters måltid ska det bli,
så bäst att kolla skåpen efter gotteri.

Hoppbombang,
en kladdkaka på momang!

Sen satte konditorn sig i en vrå,
för att se mästerkocken blixtra på.
Kreativiteten på topp,
tog jag bacon och falukorv opp.
Samt lite klyftiga potatis,
som i frysen legat på is.

Falukorv till hjärtan blev,
under tiden beasåsen rördes med slev.

När min duva kom hem blev hon stum av förvåning,
när jag maten på talrik lagt iordning.
En enkel rätt,
som gick hem på alla sätt!

Maten gick åt fort,
kladdkakan slank ner som smort!

Så nu är det klart,
falukorv kan bli underbart!

Ett tal på Katedral

Hej!

Mitt namn…Är Pontus Samuelsson och jag är Ordförande i Elevkåren på Växjö Katedralskola.

Jag skulle vilja börja med att hälsa er varmt välkomna till Katedral! Växjös bästa gymnasieskola. Och det är tack vare att Ni väljer att gå här. Det är Ni som gör att Katedral är så otroligt bra! Det är Ni, med era egenheter, era visioner och era egenskaper, som gör Katedralskolan till vad den är; en skola där man börjar för att nå sina drömmar! Och det finns många Katedralare som har nått sina drömmar. Här har musikalstjärnor fostrats, schlagervinnare, programledare, friidrottare på elitnivå, kända författare, sångare, rockstjärnor och musiker likaså! Vi har till och med fostrat killen på 100-lappen! Det finns så många som har nått så långt, och de började precis som Ni som sitter härinne. Som nervösa ettor/erfarna tvåor/förväntansfulla studenter på upprop i aulan på Katedralskolan i Växjö. Och det är just det, att till och med Ola Salo, Pär Lagerqvist och Charlotte Nilsson (Perelli), började som förstaklassare/andraklassare/blivande studenter på Katedral. Alla har de tagit del av gemenskapen här på Katedral, tagit del av lunchkonserter, luciafiranden och skolavslutningar. De har en bit av Katedral i sin kropp och själ, de har varit och ÄR fortfarande Katedral.
Men hur är man Katedral då?
Att vara Katedral är att välja att läsa sin utbildning på engelska och att kämpa hårt för att ta sin ib-examen. Att vara Katedral är att vara studiemotiverad och smart!
Att vara Katedral är att vara musikalisk, dansant, artistisk och duktig på teater. Att vara Katedral är att vara idrottspresterande på hög nivå. Att vara Katedral är att vara en bra kamrat med härligt engagemang. Att vara Katedral är att jobba för eleverna på skolan i Elevkåren
Att vara Katedral är när man hittar sig själv och sin alldeles egen identitet.
Att vara Katedral är att vara stolt för vad man gör, att gå sin egen väg och att ständigt se nya möjligheter.
Att vara Katedral är att spöa Teknikum i rugby, årligen och att ständigt påminna dem om hur skruttiga de egentligen är, för de blir gärna lite styva i korken.
Att vara Katedral är att kunna gå genom Centralhallen och känna att man bara möter vänner.
Att vara Katedral är att våga spexa och showa utan att behöva skämmas för det, att bejaka nya saker och att våga vara ful ibland. Att vara Katedral är att vara sig själv och slippa bli ifrågasatt för det.
Att vara Katedral är att hitta hem.
men jag har inte berättat den sista innebörden med att vara Katedral. Den främsta innebörden och det är... att vi inte valde Teknikum! Att vi inte valde Kungsmad, Växjö Fria, Tegnér, Procivitas eller John Bauer. VI valde Katedral. Vi hittade hem.
Tack för att ni sitter Här idag, och inte i en skruttig matsal på upprop hundra meter bort.
Tack för att ni väljer att gå på Katedral!

Välkomna Hem!

rötmånad

Augusti gör mig lite bitter,
men,
det märks inte på fejjan eller twitter.

Men jag känner mig som ett laddat åskmoln redo att slå ned,
och blir nog rätt lätt på saker och ting lite vred.
Hoppas att inget sved.

Jag är rastlös, har för mycket energi,
men jag har inget som jag gör av med den i.
Jag borde ha en burk där allt kunde vara,
jag är ju trots allt smålänning och bra på att spara!

Men snart får jag utlopp av allt det där,
nu drar mitt heltidsjobb igång, och jag ser inga besvär.

Ett utmaningens år väntar med dörren på glänt,
men än så länge har faktiskt inget hänt.
Men bara ett dörrhandtag bort,
finns berg som ska bestigas,
bestar som ska betvingas,
och drömmar som ska bevingas!

Med en rand och en rut,
den 23'e är rötmånaden slut!

Början på slutet.

Nu snart om ungefär en vecka,
är det dags att sommarlovskänslan släcka.
Studenternas år är vad som är vad som är årets tapet,
jag låter trist och trög nu, tro mig jag vet.

Men jag vill bara skolan äntligen få sluta,
så att jag mot mina drömmar och mål kan kuta!
Skolgången vill jag ha som ett minne blott,
oavsett hur bra den får mig att må och mått.

I hela mitt liv har jag vandrat runt i skolans värld,
ständigt kunnat värma mig och ta skydd vid dess trygga härd.
Jag klagar inte, skolan var det roligaste jag visste,
men nu vill jag ut på en egen färd.

Där jag får bestämma stegen,
prova vingarna, få utveckla mig själv som ''egen''.
Bryta mig fri, och få flyga fritt runtom,
få göra mig ett namn och få kalla saker för mitt, liksom.

Tänk att få komma bort till den stora staden,
där man inte känner någon, utan bara blottar fasaden!
Som jag och en god vän pratade om en vacker dag,
att bo kvar i varsinn håla, NEJ, då får vi hellre i magen ett slag!

SÅ jag välkomnar skolstarten.
Början på slutet.
Så att början kan få en andra chans.
Igen.

peace is free

Lugnet är återställt.
Kommer inte riktigt ihåg senast när huset inte var ett mullrande slagfält.

Efter veckor av skyttefravskrig och bombninsräder,
är det mer som att äta bullar och dricka saft av fläder.

De hårde orden med ilsket sinne,
har bytts mot skratt och skoj, det är blott ett minne.

Låt nu friden råda i hus och hem,
ingen vill vara den som kommer i kläm.

Stilla natt, heliga natt.
Allt är frid. Det är inte vintertid.


Till helgen är det en stor fest i staden.
Jag undrar just hur den blir, den här bravaden.
Ungdomsfylla och skrik och dån.
Många känner sig nog som fån.
Några borde känna sig som ett.
Min pessimistiska sida dycker uppp nu rätt ofta,
så en halvrolig blogg är nog lika säker som att jag i helgen kommer bära en kofta!

Äntligen har jag börjat!

Till en 91-åring.

äntligen blev gnistan till en glöd.
Först en smaskig jordgubbstårta och lite gott kaffebröd.

Kaffesnack och en mysig gubbe,
ja han var så pigg att man trodde att han fått sig en nubbe!

Piggare än på ett helt år han var,
och en sådan här chans är det helt klart att man tar.

På en köksstol jag satt,
och spelade glatt!

Och rätt var det var tog gubben upp sin fela,
och även han började spela!

Ålderdomshemmet fylldes fullt av musik,
det klingade fint - en sån fin akustik!

Gubben blev åter igen en speleman,
och jag vet inte många som kan spela så som han.

Men ett sjuhelsikes gehör,
kan han ändra surt till glatt humör.

efter åttio år med fela i hand,
får han genom musik den hårdaste sten att bli till sand.

efter ett uselt år med sjukdom och förlust,
har han utkämpat en lång dust.

från ett nära nederlag i livets kamp,
har han tagit sig ur en dödlig kramp.

äntligen är du en mysig gubbe ännu en gång,
och att få höra din röst på riktigt är härligare än finaste sång!

En rimlig festmetod?

'Jag är inte ens full än.'

Orden som får mig att hicka,
av oförståelse.
och jag kan absolut inte glatt nicka,
snarare blänga förberående.

Att förtära alkohol,
och att sedan däcka, som mål.
Det är något som jag inte diggar.
Något jag ej tål.

Jag må vara en simpel bisittare,
dricker måttligt, men är mest en tittare.
Och det jag skådar är så tråkigt.
Får min inställning till fester blir ännu bittrare.

Visserligen är jag en rookie i detta spel,
men även en ny kan vädra att detta är fel.

En del principer,
är helt emot allt med alkohol.
något jag verkligen begriper!
Men vissa lär sig aldrig hur lite de faktiskt tål...

Vissa borde ha att stärka sina principer som mål.
Eller skaffa sig några.

Jag må låta som en sur och tvär pensionär,
men kanske är det så att dagen nu är här.
Att börja tänka över vanor och begär.
Tänka sig för om vad som faktiskt är bra för dig.
Så att livet blir mindre till besvär.

Skeppet.

jag älskar sommar,
jag vill skrika högt så halsen domnar.
Att cykla en tur i svalkande sommarluft,
det är något man måste göra om sommaren, sunt förnuft!

Jag sträcker ut mina armar och drar ett andetag,
vet att allvaret börjar en dag.
men vem bryr sig om det nu,
det är sommar ju.

Morgondagens fasor,
bryr jag mig inte mer om än söndriga trasor!

För det är sommar,
än en gång.
Jag brister ut i sång!

Min sista sommar.
Min sista ''barndomssommar''.
Vad kan jag göra mer än att njuta?
nu när min barndom är en sjunkande skuta.

Sommar
sol
blommor
bin
hav
sjö
liv
lycka

flygplan

Jag blir så upprörd.
Så irriterad.
Så äcklad.

Säkerhetskontroll på Kastrup. Man plockar ner sina saker i en grå låda. Plånböcker, bälten och väskor. Sedan får man gå igenom Portalen. D.v.s. metalldetektorn. Det piper lite, men vakterna synar människorna och vinkar dem vidare. Vinkar alla vidare.

Plötsligt kommer två tjejer. Båda runt tjugo och ser väldigt bra ut. Med tanke på deras klädsel, tunna toppar och smärta jeans, så ska de på solsemester.

Vad händer?
Säkerhetsvakterna ser sin chans och tar in tjejerna för kroppsvisitation. Det måste helt klart vara pga att de ser extremt farliga ut, de bär säkert med sig en kniv, alternativt en pistol under de tajta kläderna.

Nej, skulle inte tro det. Möjligtvis kondomer eller p-piller.
Dessa maktmetoder…

Semester!

efter två veckor med jobb och slit,
så är det äntligen dags för lite blogg, woho!

En solig vecka,
i en fabrik.
sedan en knäpp konversation,
som inte blev nån annan lik.

Att fylla arton var en pärs,
slet som ett djur i ett kök.
får däremot lagligt köpa bärs
och ta sig en krök.

Kunglig fest och ett bröllop en lördag,
runt i Stockholm brudparet blev körda.
Hemma hos mig drack vi skumpa
och satt mycket på vår rumpa.

Bemärkelsedagen var underbar!
tack till alla och envar
som gjorde den till vad den var.

Men ett speciellt tack till dig,
Matilda, min fantastiska tjej!
En awesome tecknare av mig och sig.
mys på en brygga,
led inte av en enda mygga!

midsommar var en okej historia,
blev kallad moderat och bar en gloria.
blev slängd till vänsterhögen,
de tyckte nog att jag skulle ta mig i röven...

nu ska jag snart över atlanten fara,
ska bara packa... vilken mara!

kommer skriva med å ä och ö,
i det stora landet bortanför.

Köpenhamn

Vi lämnade Växjös regn och rusk,
med ett komfortabelt tåg
som kusk.
Ju närmare havet vi kom,
desto bättre såg vädret ut
att vara bortom.
Till Köpenhamn vi for
utan syster och bror,
eller far och mor.

Boendet var Grand Hotel,
ett pampigt ställe,
där vi spenderade natt och kväll.
Tivoli var resans mål,

och Demonen gav oss vad vi tål!
Gosedjur, vinster och foton,
hör ju tivoli till
och med tiden blev det inget spill!
Pantomimer och rock,
all around the clock!

Dagen efter var Ströget hållplats
så där gick vi,
vilken ansats!
New Yorker, vikingar och osynliga män,
platser och spex, staden blev en kär vän!

På resan hem blev det mycket tåg.
I Skåne åkte vi med kalle på spången, en känd påg.

SEN kom Klippan som inte höll,
när sjs sista värdighet
i Hässleholm föll.
I en gudsförgäten håla,
fick vi utstå mer än man borde få tåla.

På perrongen vi sprang med pick och pack,
tåget stod där och väntade,
likt St. Per, men stack!
Jävligt och surt,
med SJ nånting är lurt!
Lokföraren var en sadist,
vilket är väldigt trist!

Fast i denna sorgliga stad,
vi tänktet fördriva tiden,
men med VAD?
Om t.o.m. Pressbyrån har stängt vid sju,
kan man bara om Hässleholm säga BU!
Lite pommes vi fick,
sedan tillbaks till stationen vi gick.

Då ropade någon HEJ!
jag vände mig om och han hade adresserat mig.
Är det inte Bingo Rimér?
Nej, sa jag. Men du är inte den första att tro det,
när man mig ser.

Äntligen på väg hem innan den nya dagen gryr,
det var slutet på detta härliga äventyr!

Full rulle

''Hej! Du är nummer 41 idag.''
Så började det.
Sen fortsatte det med lite skämtande och presentation.

Bra Vibrationer fyllde Växjö Teater, av en stämma om älskar schlager. Kikki hade fällt en stolt tår.
Skratt och leenden.

Att läsa manus, trots ett helt nytt manus, gick fint det med.
Sen var de glada.

''Man kan ha väldigt roligt med dig!''
''Vad skönt att det kom en sånhär.''
''Du kan nästan räkna med att vi ses igen.''

Glädjeskutt!

För övrigt har det varit Folkets Hus hela dan, återkommer!

En liten flummig tanke:

Tänk er detta, att nattvarden var ett sätt att locka folk till kyrkan.
Så kan det väl ändå ha varit?
Liksom, prata lite, sjunga lite och sen få lite kex och dricka på det.
LÅter mysigt iaf.
En liten fundering liksom...

Imorgon smäller det, lär det göra!

Nu ska det planeras lite, mohaha..

Jag

Är nöjd
med att jag är som jag är.

Är glad
för jag lever med min stil.

Är trött
på att ge mig.

Är stolt
över mig själv.

Är drömmande
om framtiden

Är hoppfull
om mycket

Är insiktsfull
vad det gäller vissa människor.

Är awesome
på mitt eget lilla vis
som alla andra är på sina vis.

En släng av saknad

Åh, som jag saknar
att ha min morfar.
Att se honom sitta i fotöljen, dricka sitt glad whisky efter en lång dag,
läsa Aftonbladet och lukta sådär gott, som bara morfar kan göra.
Och att titta till dig igen efter tio minuter, då man hör ett taktfullt brummande,
av inandning och snarkanden.
Jag saknar vartenda kram, då jag blev riven av din skäggstubb, då du tryckte in fingrarna i sidan och höll mig så hårt.
Att bygga med dig, gärdsgårdar. Allt slit, alla tidiga morgonar, alla prickgkorvmackor och allt vatten i din vattenhållare som såg ut som en gammal bomb.
Jag saknar skolavslutningar och högtider,
då ditt vita hår smektes av vinden, när du hade alla dina fina kostymer och tummade på din pipa.

Det är nu mitt liv ska börja,
och jag saknar allt vi skulle gjort nu.
Alla planer vi hade, men som inte blev av, som inte kommer att bli av.
Egypten, alla timmar i skogen, diskussioner och samtal.

Jag hoppas verkligen att det finns en plats dit man kommer sen.
Om det är himlen, nirvana eller något annat bryr jag mig inte om.
För du finns i skogen, någonstans.
Och du väntar.
Och när dagen kommer, ska vi gå tillsammans igen.
I skogen.

En tur i motvind

En kväll fylld av förbannelse, rädsla och irritation.
FAN FAN FAN FAN!
Nej nej nej nej.
Varför varför varför varför?

Mycket ekade i mitt huvud.
Men när jag idag cyklade uppför en backe så slog det mig,
allt går inte rätt i livet.
Man kan inte vara bra på allt.
det går bara inte.
Så istället tänkte jag på att jag är faktiskt bra på vissa saker.
Mycket bra på en del saker.
Och rätt okej på en del saker.
Så jag ska vara glad för vad jag kan,
inte ledsen ör vad jag inte kan.

Jag älskar livet,
och livet ler mot mig.
Om än lite snett ibland.

Klaga kan jag göra,
men utan referens.
För livet ler mot mig,
även om det ser tillgjort ut ibland.

Jag är lycklig.
Lyckligare än någonsin innan.
Det vill jag iallafall tro på.
Och det gör jag.
För livet ler mot mig,
och jag ler tillbaka.

In Full Regalia

The Arks nya album är väldigt vackert.
Många bra låtar, någon som är mindre bra, men på det stora hela massa musikmys.

Avslappnande låtar, peppande toner och vackra texter.

Spår 1, Take a Shine on me, en nice låt som sätter fart i kroppen och verkligen når ut.

Spår 2, Superstar, en låt som är väldigt rätt på, härligt sound

Spår 3, Stay with me, låter lite Him och Ville Valo tycker jag, men inga problem för mig, i like it!

Spår 4, Singing 'Bout The City, ett UNDERBART intro som man bra måste älska, försöker se nån likhet i bohemian med queen, skulle vara partierna då det skiftar i tempo. me like a lot!

Spår 5, Have you ever heard a song, en mycket vacker låt, som går på repeat och värmer i hela kroppen.

resten är nice också, men 1-5 är mina klara favoriter!
Så kan det va!

Köp skivan, få tidningen och läs arkipedian!
Den är underbar, som resten av skivan!

I'll have my way with you Frankie, also nice låt!

Walebårg

Nu taggar vi för en härlig repris från i fjol,
åker till norrhult och hoppas på sol!
Med härligt sällskap och folk,
blir det livat i en holk.

Sen att undvika bråk är en smal sak,
det gäller att ha lite smak,
i stil och mat,
då kan allt bli severat på ett fat.

Min flicka, vänner och uppvidinges finest,
det blir hett, fett och kommer gå lätt!
Esvalborg10, here we come!

Let's just keep in touch.

Nämen hej!

tja tja bloggen!
Var ett tag sen!

Mmh-

A, nu äre mycket på gång och som händer dårå.
Väggen har varit nära om man säger så,
så jag tog några beslut att säga nej till grejs!
SKÖNT.
Efter allt detta att göra blev jag sjuk, berättigat kanske.

Men erkänn att bli sjuk på en söndag, efter en urmysig lördag, är rätt nice.
Iallafall när man är med den man gillar mest, så kan man bli upppassad massa!
Såhär i efterhand var det riktigt nice!
Massage, få grejer hämtade, ligga i sängen och sova en hel dag, få is baddat på pannan o.s.v.
Man skulle vart envåldshärskare alltså...

Men att vara ynklig är inte min grej,
så de senaste två dagarna har det vart full fart,
skratt har flugit och tårarna sprutat (pga skratten).

Speciellt den där receptionisten på Katedral.
Prima kille det!
Jörgen för president!
Eller företagare...
Jörgens Hi-Hi!

Ah men typ.
kolla gärna in elevkårsbloggen!
www.vkkaboom.blogspot.se !

Massa kul grejer, skvaller om reinfeldt också!

Awiie!

Är i ett lyckorus för tillfället!

Allt flyter verkligen och denna veckan har varit outstanding, with more to come!
Roll i en musikal
Ordförande i elevkåren
Lira boll
Matilda!
Helgen!
Pettson och Findus.
Teater!
En känsla av beslutsamhet om livet efter gymnasiet!

WIIII!

Och så skiner solen på det!

Toppa de, eh nej!

När ett gammalt liv hälsar på det nya.
krock.
pang.

Går och småler.
Lallar.
Nynnar.
Sjunger.
Inuti.
Lite utanpå med.

Det flyter.

Ett ufo gör entré

En bok som handlar om att växa upp, gå sin egen väg och lämna den gamla.

Jonas Gardell har fångat mig, hans ord slår så hårt, de är så sanna.

Har inte blivit berörd innan som nu, lite häftigt!

''Det finns främmande länder vi måste mista.
Kurrekurredutt-öar vi måste förlora.
Tillträde gives ej mer.
Vi är inte längre behöriga.''

Fångad av hans tankar, han ord, hans formuleringar och hans känslor.

It made a good impression. Huge!

Så tack Jonas, du har gjort min väg klarare.
Jag vet att jag måste göra som du, och lämna delar av det förflutna.

Ciao!

Hej igen livet...

japp, såhär ser lilla jag ut nuförtiden.
haft fullt upp med musikal så har inte kunnat vara mig själv riktigt...
Fast har inte vart någon stor förändring, back-slick, sen var det nästan detsamma.

Saknat mig själv lite.
Mitt hår, att få ha det som JAG vill.
att få ha min kavaj, som skriker vår.
Min orangea halsduk, som är så orange!

Lägger Noppe på hyllan ett tag, till Juni närmare bestämt.
Då ska vi uppdatera honom och Joppe lite.
Såhär har jag för övrigt sett ut i drygt 2 ½ vecka:



Saknar det allready ( förutom när håret skulle fixas första gången, aj! )

Saknar det redan, blir tomt...
Jag ska ha mycket musikal i mitt liv!
Gärna på scen.

Nu ska jag ta upp papper och penna och skriva lite.
Tacka Jonas Gardell för det!
men om honom skriver vi en annan dag.

det finns främmande länder vi måste mista.

Uff

Efter en veckas repetitioner, föreställningar, protester och full rulle,
så tar hälsan ut sin rätt.
Vilket inte är okej, när halsen är mindre bra när det är 3 performances kvar...

Män får väl bita ihop och komma på nått som gör halsen bra, hehe.

Sista helgen med Sceniska.
Blandade känslor.
Skönt, roligt, gött.
Tråkigt, sorgligt, usch.

För övrigt så vill jag till Pire Pressure!
Paramore.
HIM.
The Sounds.
m.fl.

War!!

NU är det gjort.
Några tog ställning.
Närmare bestämt 4.
Än så länge.

Vi får se vad som händer.

3 program har elever i strejken. Alltid något.

Nu taggar vi för att klockan blir 10.30!
Då är det föreställning för Katedral!

Peppa, tagga!

Jag vann slaget. Nu ska jag vinna kriget också.

Efter en helg full av protester, argument, iritation, frågor, svar, mail och att ställa folk mot väggen, har det äntligen burit lite frukt.

Engagemanget är det inget fel på, inte argumenten heller.
nu ska vi se til att flytta på detta mysiga matteprov!

ger mig inte.

Update

Nu är det full fart med musikalrep!
Sen i fredags har det varit långa dagar i katedrals aula, fyllt med repliker, sång och dans från klockan 9-17. Katedrals korridorer har legat tomma denna helg, men imorgon får vi sällskap i Centralhallen av cirkus 1500 pers (y). Och vi stannar till 19... wiiie!
Det är otroligt nice dock!
This is my life, as I want it.
Fullt av rep, musik, dans och trevligt folk!

Noppe och Joppe har testat sina outfits, det ser övergrymt ut!
Har man bananer, så har man!

Damn Pernilla Wahlgren och Jessica Andersson, Crucified Barbara och Kalle Moraeus med Orsa Spelmän var något bättre...

I Better Keep On Walking

En liten stor tanke.

vad vore lilla jag,
om jag inte gjort de där tuffa valen.

Tänk så hade jag sladdat runt på IB liksom..
Tänk så hade jag avböjt frågan att sjunga med en viss Lundkvist i USA..
Tänk så var jag en liten rädd själ som inte vågade spacea loss..

Vad konstigt allt vore.
Vad annorlunda allt skulle va.

Alla människor jag skulle missat,
alla stunder som gått förlorade'
och alla erfarenheter som jag inte fått.

USch, det är hemskt att tänka så!

En sak är säker,
jag är glad att jag INTE lyssnade på min mors tanke,
utan min egen

Livet är en...

-Så ge mig min styrka, ge mig kraft att försvara mitt land. Ge mig en väg att gå.
-Det känns som att livet har mera att ge, än bara ansvar och krav.
-Du ger mig bra vibrationer, varje gång du tar min hand i din.
-Som MOna-Lisa har sitt leende, så döljer också du en hemlighet.
-Vem är du vem är jag, levande charader. Spelar alla roller så bra.
-Just nu vill jag leva, just nu.
-Tittar mig i spegeln, någonting har hänt. Vad har allt tagit vägen?
-Se på mig, och håll min hand i stormen.
-Alla omkring, dem märker ingenting. Det gör ont.
-Hon tycker om mig, för jag gör vad jag kan.
-Lyssna på ditt hjärta. Det vet vad du känner.
-Stannar fast timmen är sen.
-Snälla, snälla, snälla.
-Hjälp mig fatta, hjälp mig att förstå.
-ohoh, vilken härlig dag.
-när dagen börjar skymma, bjuder oron upp till dans.
-Fångad i en dröm, som inte gör dig fri.
-Ska vi plocka körsbär i min trädgård?
-Jag ska följa dig, genom eld och vatten.
-För att du finns, för att du kan.
-Håll om mig, släpp inte taget om mig.
-trivs med mitt jobb, har kompisar, att snacka med. det flyter.
-stay the night, wont you, stay the night?
-give me your love.
-det vackraste jag vet, är att se dig när du sover.
- Baby, I'm the worrying kind.

Som sagt.

Livet, är en schlager!

Schlageryra, lite på efterkälken...

Vi var taggade.
Vi var laddade.
Vi var förväntansfulla.


jag, Lina, Ulrika och Kajsa satt och hade peppat oss med (massa) pizza!
Sen började mello.

Alcazar, en rätt tråkig låt, men deras koreografi och scenshow räddar låten fett.
Johannes Bah Kuhnke, som jag såg fram emot att se så grymt mycket, gjorde inget större avtryck i mello, en mysig framför-brasan-låt typ..
Elin Lanto, gjorde en Kylie Minouge imitation, utan trosor i Catwomans superdräkt, som för övrigt gick på TV 6.
Erik Linder. Svärmorsdrömmen från pingstkyrkan, Ted Gärdestad rakt igenom låtmässigt, tack vare bror gärdestad som gjort texten, bjöd inte upp till dans. För sockersött.
Getty Domein, vad sa han?
Timotej, nej, gick inte hem hos mej. Lät för mycket... LILLA mello..
Darin, en superballad, som var supersorglig. Superstjärnan infriade alla förväntingar och gick vidare, BRA!
Korsfästa Barbara, wow, tufft. Tonsäkrast på kvällen!

Inte helnöjd med att Timotej gick vidare, andra chansen skulle vart ok. Alcazar skulle vidare...
Så nu ska vi rösta Kalle Moraeus och orsa spelmän OCH Alcazar i andra chansen.... hej telefonräkning.

Måns och Christine hade några riktigt bra poänger i skämten, det blir bättre.

Blue man group var tuffast för kvällen!

Schlageryra, del 1

Efter att ha taggat för den stora tv-festen i flera dagar, fixat polly, chips och pepsi, champisglas, groggutsmyckning, slips, skjorta, rosa halsduk och en partyhatt,

så måste jag säga att deltävling 1 är lite av en besvikelse...

Startfältet var intressant, innan de sjöng.
Nu i efterhand så undrar jag mest vad fan Pain of Salvation gjorde där, ingen refräng, inga rörelser.
Nån som hade rörelser var Jenny Silver, men ja.... det var mest konstigt och TRÅKIGT att kolla på.

Olas låt var en besvikelse, men den blir nog bättre med tiden.
JAG tycker att de fyra sista bidrage, 5-8, var de som var bäst, sång och framträdesmässigt.
- Anders Ekborg hade en äkla pipa, dock var låten lite tunn.
- Jessica Andersson är lite av en schlagerdrottning.
- Frispråkaren var en positiv överraskning! Häftig scenshow med rap, jag gillade det bra faktiskt! Han borde gått till 2:a chansen!
- Salems låt var mysig, inget komplicerat stageframträdande, fick lite Ted Gärdestad-vibbar! Och så är han väldigt söt med.

Programledarna var bra över lag!
Christine var väldigt onaturlig, man märkte att allt hon sa var intränat... Och mest flamsade runt
Måns var, som vanligt, mysig, välklädd och söt, sidovagnsentrén var så klockren! Lite nervös, men han redde upp det bra!
Och så Dolph, hans dammiga skämt blev rätt bra, han var duktig! Även om mimiken var sådär i Elvisframträdandet...

Det är nog budgetudnerskott i årets mello då underdelar verkar saknas till artisterna...

Nästa vecka kommer Andreas Johnson, Andra Generationen + Dogge, Kalle Moraeus och Orsa spelmän och Highlights & MiSt. LIte tunt startfält där med... Håller på Johnson och Moraeus, just nu...
DEltävling 3 och 4 blir tuffare, då det är fler ''större'' artister som Jöback, Darin, Sibel, Pernilla Wahlgren, Alcazar och Elin Lanto tävlar.

Som björkman sjöng -92:
Imorgon är en annan dag.

Efter trubbel kommer bubbel.

Efter en kort, men ändå slitsam dag,
ska jag lägga mig i ett varmt bad ett tag.

Coola ner mig en stund,
precis innan jag tar mig en blund.

Inte bra att starta dagen med ett avslutande, ilsket tal,
men jag hade inget val.

Hoppas nu ingen tog sig illa vid,
konflikter är inget jag på vill lägga min tid.

Så tar jag och slappar ner mig så gott det bara går
Imorgon är det föreställning, och dåligt jag ej då mår.

Nej, då är jag i kläderna på scen.
Plus att imorgon får jag känna din hud, så len.

Innan detta rim,
går över i oändligt stim.

Avslutar jag nu denna vers,
den korta dagen var en pers!

''Arbetslösheten drabbar hårdast och tydligast dem som blir utan jobb.''

Mona Sahlin

''Det är alldelses för mycket sport inom idrotten''

Percy Nilsson

''Detta är min uppfattning och jag delar den''

Alf Svensson

Liksom snön virvlar omkring i luften,
yr mina tankar omkring i mitt huvud.

Ibland virvlar det långsamt och mjukt,
tills det blåser till och det svider när man möter dem.

Men det finns en skillnad
på tankar och snö.

Snön landar
Snön ligger stilla
Snön försvinner

Sängliggande

Efter en tufft tuff vecka är jag sjuk!

Repa med 3 olika föreställningar på 5 dagar sliter lite...

men, 67 % av det repade gick bra på kulturnatten.
33 % gick... mindre bra ? Eller, mer dåligt.

Nervositet byttes mot frustration på ett litet tag.
Glada dag,
glada jag.

Så nu kan jag ägna mig åt saker som
att göra klart insändaren i nutida konst
redovisningen i natur
läsa poesi av bob hansson
titta på film
facebook:a ännu mer.

hehe.

Tvillingarna

Veckans tema: ''Diplomati''

Dina planer störs av andras påhitt och du kanske är lite för vek just nu för att stå på dig. Venus gör dig mer mån om dina relationer än dina egna intressen...

Veckans Bästa: Kreativa stunder.
Veckans Sämsta: Din medgörlighet.
Råd: Plocka fram lite skärpa.

Vi får se hur veckan lever sitt lopp.
Med en blandning av uppgivenhet, nedslagenhet, rädsla, kärlek och glädje börjar veckan om på nytt.
Får hoppas på det bästa!

Suck, woho, mums och haha!

Skoldagen har vart helt okej.
Började mindre bra, men slutade super!

Noppe och Joppe repade i två (TVÅ!!) timmar, med fru vasko.
Och det gick riktigt bra! You are awesome Lina!

Sen började lite problem för miiig, jag är tidoptimist!
Bokade in mig på teorilektioner men har scensika två av 5 gånger, så får fixa det..

Sen ömmar en tå...
Jag köpte ett par fiina, blåå skoor på Scorette (hehe, modebloggaren i mig myser),
i storlek 43, men ajaj, tån i kläm, får byta till 44 (Y), tror jag.

Sen!

Kom jag hem,
och efter ett tag!
BAKADE JAG MIN KLADDKAKA!
Mycket mumsigt och efterlängtat!!!

Den är supergod, har ätit 1/4 själv nu.

Sen har mor och far börjat kolla stugor till en skidweekend i påsk. Riktigt nice!
Mor, Far, Bror, Jag, Matilda.

Kanoners!

Och kvällen avslutas med att lyssna på massa Queen, från första början till the death of freddie. RIP.

sen anders och måns, de ska tydligen tvätta rumpan i handfat och sitta sönder det, får inte missa!

CIAO!

En liten tanke bara

Har ni tänkt på det här med mobilalarm?

Ringer alltid olägligt, på fel tidpunkt, irriterar mest och upfyllerr inte en enda önskning...

men ändå använder vi den typ varje dag...

Vi människor är konstiga, indeed.

Istället för kladdkaka blir det coca cola..

imån äre kladdkaka dock!

Fredag springer jag runt växjösjön

Lödag äre rockkarusellen med Carrolls!

hey hey hey.

Fårhagen

Japp, får.
IGår så räknade jag får för att somna.

Jag räknade hela 64 får, men jag tror att jag räknade 53, 55 och 63 två eller tre gånger var...

Det häftiga var att det verkligen fungerade!
Jag blev trött och somnade!

Idag har vart en rätt okej första dag, lagom mycket att göra, mer korrekt, typ inget.
Läst lite.
Scrubs har gått varmt!

Ska lägga mig och läsa Da Vinci ikväll, fika med, det är gott!
Knåpa ihop nått snyggt som rimmar lite till imån med.


En månad gick fort!
Men ändå känns det som länge.
Konstigt fenomen,
men inte mindre underbart för det!
Skridkor, varm choklad och filmmys med Matilda imån,
celebrera denna månaden!
Party liksom!

<3
<3

Ensamma i vinternattens köld.
Men ändå var så varmt.

Jag såg ju in i dina ögon och höll i din hand.

I ljuset på bron,
En tystnad som talade kärlek.

En tystnad som bröts.
För att tre små ord viskades.

Kylan försvann.
Vinter blev vår.
Ögon blev stjärnor.
Stjärnor som lyser för dig.

jagharverkligeningetbättreförmigsåjagskrivernågotiminblogghehe

I brist på bra tv-program, filmer, sällskap och nått vettigt att göra så kör vi lite blogg istället !

Och har ni tänkt på en grej.
Tänk vad många man har att tacka egentligen.
För kloka råd, vägledning, saker man fått och massa sånt.
men också för att de sa som det var, de som vågade säga emot, säga ifrån och som ändrade allt.

Utan dem skulle man ju inte vara här, där man är idag.
JAG skulle inte vara här, vara den jag är och känns som jag gör idag, om jag inte haft dem.

Jag skulle nog gått IB,
slavat ihjäl mig på engelska,
gått miste om många underbara vänner,
inte en chans att stå på scen,
utvecklas personligen som jag gjort
och.
inte må himla bra som jag gör just nu,
tack vare en tjej jag troligtvis inte vetat vem det var,
förutom att det var en såndär estet som dansar.

Så...

TACK!

Peace

argh!

jidder jadder
flibber flabber

tjo tjim
stoj stim

tjat tjat
prat prat.

Börjar tröttna på´t...

Men inga sura miner idag!

Discofeber med Matilda ikväll, sen blir det en fortsatt myskväll bestående av att vi blir pizzabagare!

You are good for me

Mormor kom idag när mamma och jag satt vid köksbordet.
Vi pratade lite, när hon plötsligt sa:
'Morfar har sagt att du och Janne får dela på noterna, du vet var dem finns ju.''

Hon grät.
Mina ögon blev grumliga.

nu har dem pratat om det, sa hon.

Hon grät.
Jag blev tom.

Men jag grät.
Inuti.