I taket lyser stjärnorna blev är tårfylld historia.
Den var så vacker, så hemsk.
Se den.

kändes som att det var dags.

Eftersom det har varit val och så,
kanske man borde skriva något om det då.

Och nu när den största stormen har avtagit,
undrar man om Sverige en nitlott har dragit.

Med omval runt hörnet och kaos på gång,
så hör man i hela landet en stark protestsång.

En protestsång i enhällig stämma,
som handlar om att SD är en irriterande blämma.

Man kampanjar lite här och var,
Aftonbladet t.ex. starkt avstånd tar.

Med namninsamling och konfrontation,
gör dem en slags demonstration.

Komiker slänger käft med SD's sekreterare,
snart kanske man behöver en medlare.

Soran Ismail är en härlig röst i denna debatt,
slåss mot Erik Almqvist som hund och katt!
Han får nog passa sig vid nästa kristallnatt.

En alla lika kampanj SD dragit igång,
något som strider mot värderingar jag lärt mig under men skolgång.

Om alla är lika och tänker på samma sätt,
hur kommer man då framåt smidigt och lätt?

Tänk dig en tavla som bara är vit,
på en vit vägg,
med en vit ram.
Jag tror inte konstnären skulle få sig en kram.

Tänk dig en tavla som bara är svart,
på en svart vägg,
med en svart ram,
konstnären skulle kallas minst sagt lam.

Tänk dig en tavla som bara är brun,
på en brun väg,
med en brun ram,
konstnären skulle knappast sälja den till någon dam.

Tänk dig en tavla som bara är gul,
på en gul vägg,
med en gul ram.
Den känns lite stram.

Tänk dig en tavla som är röd,
på en röd vägg,
med en röd ram.
Ni fattar grejen, den får ingen reklam.

istället ska man blanda färgerna fem,
para ihop, blanda och glädjas med.
Då kan du få det mest fantastiska motiv eller olika mönster,
roligare än att glo på ett enfärgat fönster.

Jag vill tro att det är likadant med våran värld,
lite färg sätter fart på tillvaron,
och skjuter oss framåt på vår färd.

Till ett målat samhälle i alla dess nyanser,
med mångfald ges det fler chanser.

Det blev höst

I regn och rusk
går vi runt,
utan sol
vilket fusk!

Veckans gång,
har varit full av falsk sång,
och har känts ovanligt lång.

För jag är blott en narr,
som har alla bollar i luften,
med händerna på darr
och lätt att tappa lusten.

När tänkta kamrater i sitt sätt blir fula,
ungefär som att någon med koskit i ansiktet mula.
Då tappar man lite fokus och tåga,
gnistan blir inte riktigt till låga.

Därnäst är höstens gråa dar,
som jag inte särkilt mycket till övers har.
Det känns som att allt är en enda stress,
man lever under en ständig press.

Om tvåhundrasextio dagar eller så,
friheten på riktigt jag få.
Jag vet inte om jag skrattar, gråter eller bara ler då.

Vi får se.

Bekämpa islam som nazism är det lika med att värna om religionsfriheten?

En romantisk middag, med falukorv och bacon!

Efter en mycker mysig vecka,
så kanske man tycker att all romantik kan räcka!

Men ack nej.
Det fungerar inte för mej.
Så när min Duva var iväg och testade sina vingar i bugg,
fick jag en idé om att överraska henne enormt när hon kom hem,
med ljuvligt tilltugg!

I Risinge, Ängadal, fixade och trixade
jag.
En kladdkaka av kladdiga mått,
jag hittat på internet och en snilleblixt fått.

En tvårätters måltid ska det bli,
så bäst att kolla skåpen efter gotteri.

Hoppbombang,
en kladdkaka på momang!

Sen satte konditorn sig i en vrå,
för att se mästerkocken blixtra på.
Kreativiteten på topp,
tog jag bacon och falukorv opp.
Samt lite klyftiga potatis,
som i frysen legat på is.

Falukorv till hjärtan blev,
under tiden beasåsen rördes med slev.

När min duva kom hem blev hon stum av förvåning,
när jag maten på talrik lagt iordning.
En enkel rätt,
som gick hem på alla sätt!

Maten gick åt fort,
kladdkakan slank ner som smort!

Så nu är det klart,
falukorv kan bli underbart!