Full rulle

''Hej! Du är nummer 41 idag.''
Så började det.
Sen fortsatte det med lite skämtande och presentation.

Bra Vibrationer fyllde Växjö Teater, av en stämma om älskar schlager. Kikki hade fällt en stolt tår.
Skratt och leenden.

Att läsa manus, trots ett helt nytt manus, gick fint det med.
Sen var de glada.

''Man kan ha väldigt roligt med dig!''
''Vad skönt att det kom en sånhär.''
''Du kan nästan räkna med att vi ses igen.''

Glädjeskutt!

För övrigt har det varit Folkets Hus hela dan, återkommer!

En liten flummig tanke:

Tänk er detta, att nattvarden var ett sätt att locka folk till kyrkan.
Så kan det väl ändå ha varit?
Liksom, prata lite, sjunga lite och sen få lite kex och dricka på det.
LÅter mysigt iaf.
En liten fundering liksom...

Imorgon smäller det, lär det göra!

Nu ska det planeras lite, mohaha..

Jag

Är nöjd
med att jag är som jag är.

Är glad
för jag lever med min stil.

Är trött
på att ge mig.

Är stolt
över mig själv.

Är drömmande
om framtiden

Är hoppfull
om mycket

Är insiktsfull
vad det gäller vissa människor.

Är awesome
på mitt eget lilla vis
som alla andra är på sina vis.

En släng av saknad

Åh, som jag saknar
att ha min morfar.
Att se honom sitta i fotöljen, dricka sitt glad whisky efter en lång dag,
läsa Aftonbladet och lukta sådär gott, som bara morfar kan göra.
Och att titta till dig igen efter tio minuter, då man hör ett taktfullt brummande,
av inandning och snarkanden.
Jag saknar vartenda kram, då jag blev riven av din skäggstubb, då du tryckte in fingrarna i sidan och höll mig så hårt.
Att bygga med dig, gärdsgårdar. Allt slit, alla tidiga morgonar, alla prickgkorvmackor och allt vatten i din vattenhållare som såg ut som en gammal bomb.
Jag saknar skolavslutningar och högtider,
då ditt vita hår smektes av vinden, när du hade alla dina fina kostymer och tummade på din pipa.

Det är nu mitt liv ska börja,
och jag saknar allt vi skulle gjort nu.
Alla planer vi hade, men som inte blev av, som inte kommer att bli av.
Egypten, alla timmar i skogen, diskussioner och samtal.

Jag hoppas verkligen att det finns en plats dit man kommer sen.
Om det är himlen, nirvana eller något annat bryr jag mig inte om.
För du finns i skogen, någonstans.
Och du väntar.
Och när dagen kommer, ska vi gå tillsammans igen.
I skogen.

En tur i motvind

En kväll fylld av förbannelse, rädsla och irritation.
FAN FAN FAN FAN!
Nej nej nej nej.
Varför varför varför varför?

Mycket ekade i mitt huvud.
Men när jag idag cyklade uppför en backe så slog det mig,
allt går inte rätt i livet.
Man kan inte vara bra på allt.
det går bara inte.
Så istället tänkte jag på att jag är faktiskt bra på vissa saker.
Mycket bra på en del saker.
Och rätt okej på en del saker.
Så jag ska vara glad för vad jag kan,
inte ledsen ör vad jag inte kan.

Jag älskar livet,
och livet ler mot mig.
Om än lite snett ibland.

Klaga kan jag göra,
men utan referens.
För livet ler mot mig,
även om det ser tillgjort ut ibland.

Jag är lycklig.
Lyckligare än någonsin innan.
Det vill jag iallafall tro på.
Och det gör jag.
För livet ler mot mig,
och jag ler tillbaka.