Köpenhamn

Vi lämnade Växjös regn och rusk,
med ett komfortabelt tåg
som kusk.
Ju närmare havet vi kom,
desto bättre såg vädret ut
att vara bortom.
Till Köpenhamn vi for
utan syster och bror,
eller far och mor.

Boendet var Grand Hotel,
ett pampigt ställe,
där vi spenderade natt och kväll.
Tivoli var resans mål,

och Demonen gav oss vad vi tål!
Gosedjur, vinster och foton,
hör ju tivoli till
och med tiden blev det inget spill!
Pantomimer och rock,
all around the clock!

Dagen efter var Ströget hållplats
så där gick vi,
vilken ansats!
New Yorker, vikingar och osynliga män,
platser och spex, staden blev en kär vän!

På resan hem blev det mycket tåg.
I Skåne åkte vi med kalle på spången, en känd påg.

SEN kom Klippan som inte höll,
när sjs sista värdighet
i Hässleholm föll.
I en gudsförgäten håla,
fick vi utstå mer än man borde få tåla.

På perrongen vi sprang med pick och pack,
tåget stod där och väntade,
likt St. Per, men stack!
Jävligt och surt,
med SJ nånting är lurt!
Lokföraren var en sadist,
vilket är väldigt trist!

Fast i denna sorgliga stad,
vi tänktet fördriva tiden,
men med VAD?
Om t.o.m. Pressbyrån har stängt vid sju,
kan man bara om Hässleholm säga BU!
Lite pommes vi fick,
sedan tillbaks till stationen vi gick.

Då ropade någon HEJ!
jag vände mig om och han hade adresserat mig.
Är det inte Bingo Rimér?
Nej, sa jag. Men du är inte den första att tro det,
när man mig ser.

Äntligen på väg hem innan den nya dagen gryr,
det var slutet på detta härliga äventyr!