Till en 91-åring.

äntligen blev gnistan till en glöd.
Först en smaskig jordgubbstårta och lite gott kaffebröd.

Kaffesnack och en mysig gubbe,
ja han var så pigg att man trodde att han fått sig en nubbe!

Piggare än på ett helt år han var,
och en sådan här chans är det helt klart att man tar.

På en köksstol jag satt,
och spelade glatt!

Och rätt var det var tog gubben upp sin fela,
och även han började spela!

Ålderdomshemmet fylldes fullt av musik,
det klingade fint - en sån fin akustik!

Gubben blev åter igen en speleman,
och jag vet inte många som kan spela så som han.

Men ett sjuhelsikes gehör,
kan han ändra surt till glatt humör.

efter åttio år med fela i hand,
får han genom musik den hårdaste sten att bli till sand.

efter ett uselt år med sjukdom och förlust,
har han utkämpat en lång dust.

från ett nära nederlag i livets kamp,
har han tagit sig ur en dödlig kramp.

äntligen är du en mysig gubbe ännu en gång,
och att få höra din röst på riktigt är härligare än finaste sång!