En släng av saknad

Åh, som jag saknar
att ha min morfar.
Att se honom sitta i fotöljen, dricka sitt glad whisky efter en lång dag,
läsa Aftonbladet och lukta sådär gott, som bara morfar kan göra.
Och att titta till dig igen efter tio minuter, då man hör ett taktfullt brummande,
av inandning och snarkanden.
Jag saknar vartenda kram, då jag blev riven av din skäggstubb, då du tryckte in fingrarna i sidan och höll mig så hårt.
Att bygga med dig, gärdsgårdar. Allt slit, alla tidiga morgonar, alla prickgkorvmackor och allt vatten i din vattenhållare som såg ut som en gammal bomb.
Jag saknar skolavslutningar och högtider,
då ditt vita hår smektes av vinden, när du hade alla dina fina kostymer och tummade på din pipa.

Det är nu mitt liv ska börja,
och jag saknar allt vi skulle gjort nu.
Alla planer vi hade, men som inte blev av, som inte kommer att bli av.
Egypten, alla timmar i skogen, diskussioner och samtal.

Jag hoppas verkligen att det finns en plats dit man kommer sen.
Om det är himlen, nirvana eller något annat bryr jag mig inte om.
För du finns i skogen, någonstans.
Och du väntar.
Och när dagen kommer, ska vi gå tillsammans igen.
I skogen.