Början på slutet.

Nu snart om ungefär en vecka,
är det dags att sommarlovskänslan släcka.
Studenternas år är vad som är vad som är årets tapet,
jag låter trist och trög nu, tro mig jag vet.

Men jag vill bara skolan äntligen få sluta,
så att jag mot mina drömmar och mål kan kuta!
Skolgången vill jag ha som ett minne blott,
oavsett hur bra den får mig att må och mått.

I hela mitt liv har jag vandrat runt i skolans värld,
ständigt kunnat värma mig och ta skydd vid dess trygga härd.
Jag klagar inte, skolan var det roligaste jag visste,
men nu vill jag ut på en egen färd.

Där jag får bestämma stegen,
prova vingarna, få utveckla mig själv som ''egen''.
Bryta mig fri, och få flyga fritt runtom,
få göra mig ett namn och få kalla saker för mitt, liksom.

Tänk att få komma bort till den stora staden,
där man inte känner någon, utan bara blottar fasaden!
Som jag och en god vän pratade om en vacker dag,
att bo kvar i varsinn håla, NEJ, då får vi hellre i magen ett slag!

SÅ jag välkomnar skolstarten.
Början på slutet.
Så att början kan få en andra chans.
Igen.