Ett tal på Katedral

Hej!

Mitt namn…Är Pontus Samuelsson och jag är Ordförande i Elevkåren på Växjö Katedralskola.

Jag skulle vilja börja med att hälsa er varmt välkomna till Katedral! Växjös bästa gymnasieskola. Och det är tack vare att Ni väljer att gå här. Det är Ni som gör att Katedral är så otroligt bra! Det är Ni, med era egenheter, era visioner och era egenskaper, som gör Katedralskolan till vad den är; en skola där man börjar för att nå sina drömmar! Och det finns många Katedralare som har nått sina drömmar. Här har musikalstjärnor fostrats, schlagervinnare, programledare, friidrottare på elitnivå, kända författare, sångare, rockstjärnor och musiker likaså! Vi har till och med fostrat killen på 100-lappen! Det finns så många som har nått så långt, och de började precis som Ni som sitter härinne. Som nervösa ettor/erfarna tvåor/förväntansfulla studenter på upprop i aulan på Katedralskolan i Växjö. Och det är just det, att till och med Ola Salo, Pär Lagerqvist och Charlotte Nilsson (Perelli), började som förstaklassare/andraklassare/blivande studenter på Katedral. Alla har de tagit del av gemenskapen här på Katedral, tagit del av lunchkonserter, luciafiranden och skolavslutningar. De har en bit av Katedral i sin kropp och själ, de har varit och ÄR fortfarande Katedral.
Men hur är man Katedral då?
Att vara Katedral är att välja att läsa sin utbildning på engelska och att kämpa hårt för att ta sin ib-examen. Att vara Katedral är att vara studiemotiverad och smart!
Att vara Katedral är att vara musikalisk, dansant, artistisk och duktig på teater. Att vara Katedral är att vara idrottspresterande på hög nivå. Att vara Katedral är att vara en bra kamrat med härligt engagemang. Att vara Katedral är att jobba för eleverna på skolan i Elevkåren
Att vara Katedral är när man hittar sig själv och sin alldeles egen identitet.
Att vara Katedral är att vara stolt för vad man gör, att gå sin egen väg och att ständigt se nya möjligheter.
Att vara Katedral är att spöa Teknikum i rugby, årligen och att ständigt påminna dem om hur skruttiga de egentligen är, för de blir gärna lite styva i korken.
Att vara Katedral är att kunna gå genom Centralhallen och känna att man bara möter vänner.
Att vara Katedral är att våga spexa och showa utan att behöva skämmas för det, att bejaka nya saker och att våga vara ful ibland. Att vara Katedral är att vara sig själv och slippa bli ifrågasatt för det.
Att vara Katedral är att hitta hem.
men jag har inte berättat den sista innebörden med att vara Katedral. Den främsta innebörden och det är... att vi inte valde Teknikum! Att vi inte valde Kungsmad, Växjö Fria, Tegnér, Procivitas eller John Bauer. VI valde Katedral. Vi hittade hem.
Tack för att ni sitter Här idag, och inte i en skruttig matsal på upprop hundra meter bort.
Tack för att ni väljer att gå på Katedral!

Välkomna Hem!