Mycket mellankoli mellan missvisande metaforer. (En överdriven upplaga utan önskan att väcka anstöt)

När tårarna är såhär nära.
är det lätt att sig själv förfära.

I denna helvetets våg,
ligger glädjen och sorgen i varsin skål.
Och precis när glädjen börjar väga tungt,
slår sorgen som en hammare och glädjen blir låg.
Att befria mig från dessa mått,
är ibland ett omöjligt mål.

Var gång ett blickfång av rosen jag får,
skär dess törnen in i mitt innersta.
Jag förgiftas, försvagas, försämras, förvrängs.

Plötsligt blir den soliga dagen till svartaste natt.
Min nyvunna styrka blir genast matt.
Var gång rosens doft ligger i luften,
dör min framtidstro bort i giftet.

Giftet från kärlekens taggar.

Töm mig på glädje.
på vilja, på frihet.
Men lämna mig kvar i livet.