I regn och rusk
går vi runt,
utan sol
vilket fusk!
Veckans gång,
har varit full av falsk sång,
och har känts ovanligt lång.
För jag är blott en narr,
som har alla bollar i luften,
med händerna på darr
och lätt att tappa lusten.
När tänkta kamrater i sitt sätt blir fula,
ungefär som att någon med koskit i ansiktet mula.
Då tappar man lite fokus och tåga,
gnistan blir inte riktigt till låga.
Därnäst är höstens gråa dar,
som jag inte särkilt mycket till övers har.
Det känns som att allt är en enda stress,
man lever under en ständig press.
Om tvåhundrasextio dagar eller så,
friheten på riktigt jag få.
Jag vet inte om jag skrattar, gråter eller bara ler då.
Vi får se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar