Rent hus, på alla vis.

Jag är tacksam för all snö.
För all is
så att det inte blaskar från tö.

Varje minusgrad
gör mig vaken
så jag kan se snöflingornas parad.

Vita kristaller,
trädens kronor är smyckade med.
Och på gatorna lyser marshaller.

Julen är i ankomst.
Och gemenskap därtill.
I alla fall om man så vill.

Men vem är jag att vara bitter,
till årets bästa tid,
jag fyller bröstet med fnitter.
Och låter det vara frid.

I ett adventsfint rum,
sitter jag med tända ljus och förfriskningar.
Och är stum.

Endast Herr Winnerbäcks varma röst kan urskiljas,
och han får min sprallighet,
att tillträde beviljas.

Snön ger ett sken av oskuldsfullhet,
ett skimrande vitt täcke av renhet.
Kung Boris har kört förbi med sin släde,
och har tvingat oss att ta till mössa och tjockare kläde.

Snön kom i rättan tid,
i all ankomst får jag nu frid.
I alla fall för nu.

Men vem är jag att klaga.
Det är precis allt jag har att behaga.