Däck punkterar.
Bilar falierar,
stenar krakelerar.
Jag själv,
filosoferar.
Ibland pleurerar,
när världen mig deprimerar.

Ibland får jag tanken av att lycka är något man arrenderar.
Det gör man ett tag och man triumferar.
Tills förvirringen jaget attraherar,
och lyckan lätt demolerar.

När människan sedan raserar,
och i askan man det onda bort filtrerar.
Då, lyckan åter igen entrérar
och börjar livet domdera.