Du och jag döden.

Tydligen har döden blivit ett frekvent fenomen i mitt liv.
Bara det senaste året har den hälsat på tre gånger i min släkt.
Mer eller mindre nära.

På fem år har du hälsat på fyra gånger.
På drygt tio år har du hälsat på fem gånger.
Alltså vartannat år de senaste tio åren.

Ska jag omfamna dig?
Nej, inte än på ett bra tag.
Om du inte våldtar mig.

Ska jag be dig att aldrig visa dig mer?
En dag kommer vi mötas, så effekten blir oönskad.

Ska jag acceptera dig?
Jag har ju bara argument emot dig.

Ska jag se dig komma gående emot mig på en lååång raksträcka?
Ja, kanske. En långlånglång sådan.
Där det går människor framför mig, bakom mig och bredvid mig.

Kan det vara klokt?