.

Man finns inte.
Man finns.
Man är borta.

Världen är i gungning.
Min värld.
Min gungning.

Och i all denna gungning
så trillar
människor bort.

De svävar bort.
till en plats jag inte känner.
Men jag vet att där finns många
av mina vänner.

Kvar har jag blott
gamla reliker.
En del saker är tagna.
En del har jag fått.

Kvar finns bara saker.
Dofter.
Och minnen.

Du är numera ett abstrakt ting.
Och du
och du.

Ni.

Jag kan inte röra er.
Inte höra er.
Jag ser er inte längre.

Men ändå
så ger ni mig
värme.

I hjärtat.
I mina tårar.
I mina ord.

Ni formade mig.
Jag undrar.
Är jag klar?